Efter 370 år kan Livrustkammaren sin publik ganska bra. Inte bara har man i kammaren sett folk komma och gå i aderton generationer för att titta på samlingarna, man vet också mycket om hur besökarna uppfattat det de sett.

Ann Grönhammar

- Det finns en hel del bevarade brev och dagböcker där besökare personligt berättar om sina upplevelser hos oss. Dessa vittnesmål visar hur samtidens föreställningar och värderingar i alla tider styrt seendet, säger Livrustkammarens intendent Ann Grönhammar. Besökarna lägger sin tolkning över föremålet - och sedan avläser de tolkningen, inte föremålet. - Så vi har lärt oss att utställda föremål aldrig borde stå ensamma. Föremålen klarar sig inte utan ord som ger dem ett sammanhang. Samma problem gäller bilder, konstaterar Ann Grönhammar. En bild säger visserligen kanske mer än tusen ord. Den kan vara oerhört suggestiv. Men frågan är om den säger sanningen. Frågor av denna art, kring perception och tolkning, utgör numera en hel vetenskap med egen terminologi. Som utställningspedagog och historieberättare vill Ann Grönhammar emellertid framför allt hantera saken från en mer praktisk utgångspunkt. - Jag vill skapa en berättarstruktur där fakta kring föremål och händelser presenteras på ett sätt som inte förleder och där presentationen inte präglas av att vi har facit i hand. Idealet vore att kunna hoppa ut ur sin egen tid och gå in i en historisk situation med det synfält och de kunskaper - och brist på kunskaper - som dåtiden hade. Liksom allt fler av sina kolleger ser Ann Grönhammar i IT-tekniken lösningen på många av de problem som historieskildrare och utställare kämpar med. - Plötsligt har vi fått tekniska möjligheter, som våra företrädare aldrig ens kunde drömma om och som, rätt tillämpade, kan ge en nyckel till förståelse av stora och komplexa sammanhang. Frälsningen ligger förstås inte i tekniken som sådan. Tekniken skall vara pedagogikens lydiga tjänare. De teknikfixerade kan gå och dra något gammalt över sig, om de inte snabbt och konkret kan hitta fungerande lösningar utgående från användarnas behov. Ann Grönhammar har själv varit med och initierat ett projekt - det största av sitt slag i Sverige - som kombinerar traditionella utställningsmetoder och multimedia, Furstars möten, ett samarbete med Nationalmuseum, Eremitaget och Simons idéteknologi. Huvudprodukten är en cd-rom-skiva, som planeras för utgivning i vår. Skivan skall innehålla en mängd information om 1700-talets Sverige och Ryssland, om seklets ledande personligheter och om de mångfacetterade och täta kontakterna mellan länderna, både i fred och krig.

- Men om man vet att fakta håller, gör den här presentationsformen verkligen många saker mycket tydliga. Det blir till exempel väldigt åskådligt vilka parametrar en 1700-tals fältherre hade, säger Niklas Zetterling, operationsanalytiker på Försvarshögskolan.

- Man fattar också betydelsen av de skansar som ryssarna byggde på Poltava. I krigshistorien är det mycket ovanligt att en försvarare lyckas överraska en anfallare. Här ser man att skansarna verkligen måste ha överrumplat svenskarna. Anders Frank, med yrke att göra datasimuleringar av terrängformationer för Försvarets Materialverk, har gjort terränganalyserna i projekt. Han säger att han lärt sig särskilt en sak: - Att inte tro att den mest avancerade tekniken ger den bästa problemlösningen! I den här skildringen av Poltava är 2D-inslagen, som på kartor visar truppenheternas rörelser, de som förklarar mest. 3D-tekniken är nedtonad, och det är väldigt klokt. Niklas Zetterling har samma erfarenhet: - Jag har genom Poltavaprojektet fått inblick i en annan värld. Branschen är full av tekniknördar, utan känsla för hur tekniken skall anpassas till budskapet och målgruppen. Här tar en smart avvägning av de tekniska alternativen fram det väsentliga, säger han.